Mitt Enda Jag

Bodelningen 26/8-2010

Bodelning idag hos juristen.
Det gör ont, det är slut för gott orkar inte skriva mer…

Skolstart!

Min äldsta dotter Manuela börjar skolan i dag, hon var så stolt och växte till sig nån cm i morse
Fick träffa Mirabelle och Patrik igår, det kändes underbart. Hon växer varje gång hon är uppe i Gävle. Hon blir så stor fort. Hon har ju haft kraftiga magsmärtor en längre period och nu ringde hennes doktor nyss. Hennes levervärden är fortfarande höga och dom hittar inte anledningen till detta.

Känner mig lite piggare idag, jag sov nästan 6 timmar. Nu börjar jag bli hungrig också..
Har sjukt mycket att göra idag, vi hörs!

Måndag och sen till jobb

Somnade vid 4 tiden imorse och vaknade när jag i stort skulle vara på jobbet. Detta håller inte, jag får inte förlora jobbet då står jag utan allting Jag kan inte heller somna på nätterna och allt gråtande och svidande tär så enormt på  min kropp och psyke..

Idag mår jag under alla omständigheter ganska bra, inte ett dugg utvilad men kanske har jag gått vidare lite. Jag tar en dag i taget och låter tiden avgöra. Jag har lite beslut att ta denna veckan. Var och kikade på en lgh igår. En hyresrätt och visst hyresrätter går inte ens att jämföra med bostadsrätter. Hyresrätter har överlag sämre standard och denna var iof ganska stor och fin (jag kommer göra den fin) men hyran började på 8000 kr och sen tillkommer el, internet och tv.. Njae, jag klarar mig nog precis men kommer inte ha några marginaler och det kokmmer nog inte funka..
Den ligger i Trångsund och ganska nära till dagis och skola, har inte tid att vara så kräsen då det inte kommer så många möjligheter.. Vad tror ni?

Nu kommer vi till den omtalade mannen igen, Patrik..
Vi pratade i telefonen igår, det kändes bra men det gjorde ont!! O-N-T att se och höra att han gått vidare så snabbt. Jag har bara kollat möjligheter in terms of boende men inte alls kommit så långt emotionellt. Han berättade att han inte saknade mig alls uppe i Gävle, dels för att han haft fullt upp med golf, Mirra och sina vänner. Ja, det säger väl sig självt allting. INSE KERSTIN han kommer inte komma tillbaks. Jag har inte tagit steget till ”må bra” landet än. Behöver bara komma över tröskeln till mänslighet och då kan jag börja foka. Jag känner och är förstörd men snart.. snart så..
Lilla lilla steget som gör att jag kan prata och tala som en människa igen, tänka på honom utan att gråta, sova på nätterna och börja äta igen..

Han känner nog inte det jag känner, att vi KAN få det bra igen, om vi båda VILL så kommer det funka. Han verkar tycka att vi haft det jobbigt hela vår resa ihop men jag anser annorlunda.
Han och Mirra kommer imorgon och då har jag henne denna vecka. Sen åker jag till Knutstorp på stort Event (ett event som jag trodde VI skulle åka på ihop)
Jag skriver detta utan en enda tår, det är ju ett stort steg i rätt riktning. Jag kommer inte ringa el sms honom nåt mer fören han tar initiativet. Jag gör alltid det.

Håll tummarna för mig att jag tar mig igenom detta..

Snuttan min

Hon är så duktig Manuela, simmar superbra och i höst ska hon börja i simskola där dom ensast simmar på djupt vatten. Det kommer gå bra..

Söndag i Väsby men det saknas nåt..

Grillkväll i Väsby hos min pappa och hans familj. Jag, Ela, min bror och hans tjej och min syrra och hennes kille är här. Minnen och åter minnen, att förlika sig med tanken igen att jag är ensam, det är jag och mina små flickor. Det är Patrik som alltid grillar, nu är det jag och min syrras kille Micke. Jag står med ett glas vin i handen och smågråter. Ela är glad och det tjoas i köket. Mycket folk och mycket mat. Jag saknar Mirra och Patrik oerhört, snälla lämna mig inte för gott Patrik..

Jag skulle inte överleva det!

Gråten i halsen hela helgen..

Regnar. Ute. Igen. Jag är sömning och befinner mig i ett stadie av sorg, saknad, trötthet och förhoppningar. Tacksam för att jaghar mina barn, de är de som håller mig vid liv kan jag lova. Patrik och Peter skulle klara sig utan men om jag var borta. Men jag ska inte försvinna, jag ska kämpa för att bli lycklig igen. Återgå till mitt glada Já och hitta nån ny kärlek som jag delar min framtid med. Byter ringar och skaffar ett syskon till Ela och Mirra. Förhoppningsvis nån som kan ge mig en son denna gång
Det går inte en dag utan att jag gråter, hjärtklappningar och funderar på honom. Honom som i Patrik, honom som i pappa till mitt barn, honom som troligvis bestämmer sig för att kasta in handduken och lämna mig för gott. Jag sitter i hans lgh för tillfället och sorterar mina kläder, jag börjar smått må illa av sömnbristen och tanken på att han knappt hört av sig i helgen gör mig svag. Från att ha gått med huvudet högt, skött mitt jobb, varit glad och flummig som jag alltid är ser mina vänner mig som en stor lipsill där jag lyser sorg på långa vägar. Jag har ingen ork, jag kommer inte kunna jobba denna vecka tror jag. Min kropp säger nej Kerstin, stanna hemma och sörj. Min hjärna svarar absolut, men vilket hem?
Jag var på fest igår, kom hem sent och hade lagom kul.  Träffade massa killar och dessutom träffade jag lite Väsbybor.
Jag var inte bekväm, jag visste inte hur man gjorde. Hur gör man när man är singel? Killar kom fram och frågade och flirtade, det som gjorde ondast i mig var att jag svarade att jag var singel varje gång det kom på fråga. Ofrivilligt singel svarade jag Men så vid ett tillfälle så kom det en tår.

JAg vet att jag är långt ifrån, då menar jag långt ifrån att vilja/kunna träffa nån ny. Jag börjar förlika mig med tanken som singel ensamtående mamma till 2 döttrar. Vilken man skulle vilja ta sig an det jobbet? Hur kommer det kännas att ha sex med en annan man än Patrik, kommer jag nånsin få fjärilar i magen, vara lycklig och känna mig nykär?
Det är sjukt, att en gång varit så nära varann, pratat och setts nästan varje dag. Delat vätska, skratt och många flaskor vin Delat blod svett och tårar till att bara inte höras, inte ses och glömma och gå vidare. Vad hände?
Jag låter honom vara, han har det bra i Gävle, han verkar golfa och mysa med sin dotter. Jag är glad för hans skull, jag önskar inte min värsta fiende denna sorg och smärta. Jag är glad att han hittat lugnet i golfen och snart börjar han hockey, Glad för att han köpt ny bil vilklet ger honom en ny förändring och inte behöver springa i samma hjulspår som en själv. Jag sa till honom attv i inte skulle höras så mycket i helgen, bara låta det gå och om han skulle mot förmodan sakna mig el känna att han vill komma tillbaks då ska han höra av sig. Men nej, inga känslor och sms. Kan han inte bara säga det rätt ut istället för att hålla mig på sträckbänken.

Kommer alltid älska honom, oerhört mycket.
Den dagen jag kan se tillbaka på vår resa ihop, där den började utan att fälla en tår, den dagen har jag gått vidare för gott! Om jag inte nämnt det tidigare så började den oskyldigt på Dressmann men sattes inte igång fören en oskyldig kyss på tunnelbanan och vidare med dyra samtal från London.. Där började den..
Den slutade nånstans från Gotlandsfärjan och hem den 26 Juli 2010.

Friskis morgon

Oj det har hänt mycket på bara två dagar. Jag var på gymmet vid nio imorse. Jag var själv, helt själv i över en halvtimme. Vad stort och tomt det var. Skönt, jag och instruktören på hela gymmet
Sitter hos Peter nu, nyss ätit frukost och jag och Ela ska iväg till Eriksdalsbadet idag tror jag. Vädret är kanon och ikväll har en kompis en stor fest så det blir utgång. Lovat mig själv att inte dricka för mycket och försöka ha kul, glömma Patrik för stunden och mingla.. Jag förtjänar det.

Patrik och Mirra är i Gävle nu, han visar upp sin fina Kia Sorento. Den är helt ok men helt onödigt tycker jag då det är bara han och Mirra som ska åka den. Den drar mycket, stor och klumpig på nåt sätt. Lite mycket pizzabil för min smak Men jag gillar färgen, den är svart och själv skulle jag också vilja ha en svart.

Men men… Min bil blev stulen i förrgår utanför dagis. Hade kläder, skor, GPS, barnstol, nycklar etc i den. Borta, borta pga mig. Klantarsle!

Skriver snart igen, måste duscha och hem till Patrik och hämta festkläder. Puss!

Pekfingret är blått..

Klämde mitt pekfinger igår när jag skulle stänga en lucka. Ganska illa, inbucklad nagel och massa lagrad blod under nageln också. Aouch! Bara att bita ihop helt enkelt. Hur jag mår idag? Jo men rätt bra. Vissa dagar är bra och sen kommer ju dagar och stunder då man är helt förstörd. Jag kommer nog lligga på denna nivå ett bra tag där mitt humör och mitt psyke kommer att vara i obalans. Patrik berättade igår att han inte vill se mig mer sårad. Vad menar karln med det? Är det för jobbigt för mig eller för honom själv att se mig ledsen. Får en känsla (svag men nog sann) att han bryr sig lite om mig ändå fast han har stoneface masken på och låtsas som inigenting.
Jag träffade honom 2 ggr igår, på morgonen när jag hämtadelite kläder och sen slump på kvällen när jag var på väg till gymmet. Han gick förbi mig utan att säga hej och vi stod max 2 meter ifrån varann. ”Han kan inte ha sett mig” tänkte jag för så kall kan man inte vara…

Mycket riktigt, han hade bråttom till golfranchen. En tanke slog mig, om vi nu bor i Farsta som är ganska stort kommer vi då springa in i varann lite då och då.. Vi går ju båda mycket i centrum, vi vet vart badställen ligger, handlar på samma Willys och Lidl. Samma gym, samma Jetmack. gemensamma möten på dagis och allt iframtiden då med saker och ting som händer på dagis där föräldrar kan vara med. Hur ska jag komma över honom helt? Den dagen han tar med en annan tjej då? Jobbiga tankar men ändå inte så främmande.

Patrik har alltid haft ett spec namn i min mobil, ända sen den dagen vi träffades ”Äslingheterja” men nu står det Patrik Landgren. Det var ett jobbigt men lika viktigt beslut att ta. Jag måste gå vidare ändå om hjärtat skriker efter andra chans och att vi ska försöka igen. Men inte nu. Jag är för sårad och vill inget annat än att må bra och komma tillbaka till mitt jobb som jag känner att jag missköter tyvärr. Han vet fortfarande inte vad han vill. Vad hände med vår framtid, tror han på allvar att vi aldrig skulle lyckas få ihop detigen? Då har han feeeeeeel!

Sitter med Knutstorp och jag tror eventet blir asbra, bra kunder, god mat och sköna nöjen. Alla härfrån Sthlm tar med sig sina respektive, de vill alla bo på slottet och köra ner nån snygg bil. Jag reser själv, får säkert bo i byggdegården och får säkert ta min egna Punto Vill så gärna att han ska med vet att han (vi) kommer ha det sjukt kul Tom golf finns där nere

Hoppas jag kan hämta mina flickor idag, lovade dom men sen kollade jag mina mail imorse och då hade Gustaf skrivit att han blir borta tom tisdag nästa vecka. Ska upp och vandra i helgen, Filip är i Skåne.. Vafan, då sket sig ju allt igen. Att dom aldrig kan berätta sånt för mig, det är viktigt jag har barn att sköta. *morr*

Så ev kan Patrik hämta men jag stänger nog och går tidigare..
Skriver snart igen, måste laminera lite prisskyltar. X

Känner mig som en sprayburk :)

Visst känner man sig lite hög av dessa efter att ha inhalerat en hel dag..:)

Sitter på jobbet som vanligt och försöker få på mig masken, det är jobbigt. Att ha det jobbet man har innebär ju at bita ihop och låtsas som ingenting. Möta kunder med ett leende fast man egentlligen dör inombords.
Jag putsar bilar, jag laddar bilar, jag dammsuger dom, polerar, jag gråter, kollar så alla vindrutetorkarna fungerar, tar bort massa klisterlappar/dekaler från rutorna med nåt äckligt förtunnande som sticks som fan i näsan, jag kollar stenskott, jag gråter, jag försöker hinna med fakturorna, beställer delar och grejer till kunder, jag gråter igen och så kommer det vara hela denna veckan. Jag biter ihop nåt enormt. Leva med vetskapen att det Aldrig blir jag och Patrik igen gör ont men det som gör ondare är att jag (vi) aldrig fick en andra chans.

Jag var över till hans lgh imorse, sms honom och frågade om han hade åkt till jobbet. Fick inget svar och trodde han då hade åkt då klockan var över nio.
Men han var hemma.. Det kändes inte så jobbigt att se honom men sen när han frågade om han fick en kram, då blev det jobbigt. Jag åkte därifrån med ett stort sår Vi kramades, jag ihop om att det skulle bli vi. En saknad och längtan efter honom. Han kramade mig för att han kände sig ensam,, Det var så jag kände.
Han sa att han inte bestämt sig och att det vore fel att ge mig förhoppningar genom kram. Men det han inte förstår är att han kommer ångra sig vid nåt tillfälle och då är jag borta. Jag vandrar bort nu, ju längre tid han tar på sig desto svårare blir det för mig att komma tillbaka. Vill jag verkligen tillbaks? Orkar jag leva i en bergochdalbana igen? Tiden får avgöra..

Nu ska jag fotografera bilar
Han ska hämta sin nya bil i veckan, en Kia Sorento. En familjebil med endast en pappa och sin dotter. Sorgligt..

Träffa mina barn idag..

Idag är det tisdag och jag får äntligen träffa mina barn. Ela kommer hem från Gbg ikväll och jag ska hämta Mirra på dagis vid 5 tiden.
Hur jag mår idag? Lite piggare, jag sov i 5 tim och det är rekord på bra länge. JAg sov hos min lilllebror, han gjorde mat åt mig ochjag fick tvätta lite kläder. Jag klarar inte av att sova själv, de är fruktansvärt och de gör så ont. Då ligger jag bara vaken hela nätterna och gråter. Men idag.. vaknade jag upp och var hyffsad pigg. Tröttheten kommer nog frammåt eftermiddagen då jag har mycket att göra nu inör Knutstorp och sen så måste jag å ”hem” alla bilar från Skåne.
Igår kväll så gjorde det ont och jag bröt ihop totalt. Satt på golvet på mitt kontor och panikgrät jag ville verkligen inte leva. Så kändes det
Jag ringde min kompis Niklas och han kom och hämtade mig och vi gick på en liten promenad vid Ambassadkvarteret. Han tyckte det var jobbigt att se mig så ledsen och som tidigare nämnt mina vänner är vana att se mig stark men jag är ett totalvrak nu. Inga krafter att hämta från nånstans..
Efter promenaden så gick jag tillbaka till mitt kontor, varför vet jag inte men jag ville nog avsluta då jag bara hade lämnat kontoret med dator öppen och allt.

Jag räffade Filip och vi satt och prata i 2 timmar. Han är väldigt rsonllig och lyssnar väldigt bra. Han brättade lite om Maggan och om Jennie ochjag berättade om Patrik. Han sa”men ni såg ju för fan ut att vara så lyckliga vid Gotland Ring” jaaa det trodde jag också, visst vi bråkade på Gotland men så illa var det iinte att Patrik bestämmer sig att göra slut.. DAGEN EFTER VI KOMMER HEM Filip tyckte vi skulle vara ifrån varann ett tag och som sagt han sa att killar behöver tid på ett annat sätt än tjejer. Jag ska ge honom tid men berättade också för honom att jag har blivit så ärrad av detta och vet inte om jag nånsin skulle kunna älska honom som jag gjort och komma tillbaka till rätta Kerstin är bara det ett projekt för sig.

Eftersom han har säkert vetat det ett tag och jobbat upp sig mentalt så tar han det ganska bra, jag åt andra sidan fick mitt livs chock. Överreagerar Patrik? Överreagerar jag?
Vet inte..

Nu måste jag jobba, är arg för att jag inte kan blogga via min Iphone. Dumma! x